När det är som mörkast...

Hej alla underbara människor där ute!
Klockan är 02.23 och jag ligger här och ler för mig själv medans jag lyssnar på musik.
Ibland är livet bra underbart, synd bara att det skulle ta mig 10 år av smärta att komma på det.
Jag tror att man ibland är så förblindad av all skit här i världen att man inte ens kan se de bra sakerna.
För visst är det så, även om man sitter på botten så ser man de där små ljusglimtarna ibland.
Det gäller bara att tillåta sig själv att se dem och ta vara på dem.
Ta det ifrån mig mina vänner... när det är som mörkast är gryningen som närmast.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0