.

Dagarna passerar fort nu, men inte så fort som jag skulle vilja.
På tisdag är det äntligen informationsmöte om nya kursen och det glädjer mig något så otroligt då jag verkligen behöver något att göra. Jag klättrar på väggarna här hemma och försöker att få tiden att gå på bästa sätt.
Det känns som att jag bara förlorar mer och mer och jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till...
Det sägs att det sista som lämnar en är hoppet... men jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är sant?