.

God morgon på er! Solen skiner ute och dagens första kanna kaffe står och puttrar i köket medans jag sitter här och lyssnar på Just to get high med Nickelback.
Har precis kommit tillbaka hem efter att ha skjutsat ner min mamma till jobbet och snart är det dags att ge sig ut igen. Min lillebror som behöver skjuts till skolan den här gången. De ska tydligen ha någon typ av friluftsdag.
 
När jag satt i bilen på vägen tillbaka hem slog det mig att det är nu är lite mer än ett år sedan jag krockade.
Jag kommer ihåg skräcken när den andra bilen närmade sig och alla miljoner tankar som sprang igenom huvudet när jag ställde mig på bromsen och bara gled fram på isen. Jag kommer även ihåg mina första ord till mina vänner som satt med i bilen, chockad och efter att nyss ha krockat min mammas nya volvo v70: "Åh fy fan... Morsan kommer att döda mig" Detta var på dagen 3 månader efter att jag fick mitt körkort.

Olyckan var inte mitt fel, utan föraren av den andra bilen svängde ut framför mig och bröt emot svängningsregeln.
Polisen försökte ändå få mig att "erkänna" att det var jag som hade gjort fel och kört emot rött men så var inte fallet. Jag stod på mig eftersom att jag visste att jag inte hade gjort något fel och utredningen visade även detta senare.

Efteråt var jag livrädd för att köra bil, men min pappa tvingade ut mig att köra redan dagen efter.
Jag tror att det var tur, annars hade jag nog klippt mitt körkort för länge sen och tagit bussen.
I ungefär ett år, eller ja... mer exakt 11 månader hade jag en klump i magen varje gång jag satte mig i bilen.
Jag som hade älskat att köra bil innan!
Den här klumpen och oroskänslorna fanns kvar ända tills min underbara Johan såg till så att jag fick tillbaka självförtroendet helt och hållet igenom att hjälpa honom på jobbet och även igenom att låta mig köra hans bil fram och tillbaka.
Klumpen i magen försvann, jag vågade och det löste sig tillslut. Nu är det riktigt roligt att köra bil igen.

Jag skulle vilja tro att livet är lite så också. Man måste våga för att kunna ta sig framåt.
Våga satsa något och ge sig fan på att det ska gå.
Det är egentligen bara att tuta och köra så kommer du förr eller senare dit du vill, men du måste våga göra det också. Sitt inte och vänta på att livet ska börja och att saker och ting ska lösa sig av sig självt. Våga chansa! Det vinner du på i längden tror jag.
Och ifrån Nickelback låten If today was your last day:
If today was your last day tomorrow would be too late. Live it like you'd never live it twice.