.

Här kommer då lite bilder ifrån fotograferingen igår. Det var ett par mycket roliga timmar med en hel del skratt och vi lyckades ändå få fram en hel del bra bilder.
Känns lite ovant att stå framför kameran istället för bakom men det är roligt med lite omväxling.
Jag och Jonathan arbetar bra tillsammans som vanligt och jag tror att vi båda två är nöjda med resultatet.
Finns fortfarande en hel del bilder som ska gås igenom och bearbetas så det kan bli så att jag visar ännu fler senare.

Fotograf: Jonathan Kuparinen
Modell: Jag (Sandra Kaos Niininen)
Redigering: Jag (Sandra Kaos Niininen)

Vill bara påpeka att jag har världens bästa vänner. Jonathan är just nu inne i stan och köper kall cola åt mig.
Precis vad jag behövde! Lyx!

Jag är otroligt glad idag och tror inte riktigt att någonting kan ändra på detta.
Har jobbat på hårt och fått reslutat i form av olika reaktioner. Vad är konst och vad är inte konst? Det är en fråga som man många gånger ställer sig och jag tror det beror helt och hållet på vem man frågar.
I mina ögon är inte färgsplatter på en duk konst, det är något som en 2-åring skulle kunna göra om du lämnar honom/henne ensam med en pensel och en burk färg.
För mig är konst någonting som skapar känslor, som får folk att reagera och kanske till och med upprör.
Kan man uppnå detta så har man lyckats. Det är i alla fall min mening.
Jag tänkte lämna er med en liten fråga: Vad är konst för dig?

God morgon på er!
Har varit vaken ett litet tag nu och sitter och pillar på bilderna från igår i PS.
Blev en hel del bra faktiskt och är ganska nöjd med min insats, får hoppas att Jonathan också är det.
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på men det är grymt väder ute i alla fall.
Älskar den här tiden på året finns inget härligare!

För övrigt så blev det ganska sent igår. Strax innan jag skulle gå och lägga mig kom jag på att jag varit envis nog att plocka fram köttfärs i frysen tidigare under dagen så det var bara att ställa sig och laga mat.
Jag är en riktigt idiot ibland alltså!
Och ni ska veta att finns det något värre än att hacka lök så är det att hacka lök klockan 1 på natten.
Min köttfärssås blev i alla fall riktigt god så jag klagar egentligen inte.

Det har verkligen varit fullt upp på senaste tiden och någon tid för denna blogg har inte riktigt funnits.
Resan till bryssel var underbar men det känns som att vi inte har gjort mycket annat än att byta plan men mer om detta sen.
Det har hänt en hel del sedan sist och jag har bland annat fått jobb vilket är helt jävla grymt, ser ut som att det till och med kan bli två jobb. Detta är så efterlängtat så att ni förstår inte! Som jag har kämpat!

Vi gör sista 2 veckorn på ABF nu också, i onsdags fick vi äntligen avsluta vårat projekt och fick besöka skyddsrummen här i Ludvika. Vi hade på SVT och lokaltidningar med oss och jag blev intervjuad. Vet inte riktigt när detta sänds om det gör det över huvudtaget för egentligen skulle det ha varit med redan i torsdags men men... :)

Idag har jag förövrigt agerat modell åt en av mina bästa vänner och håller på att gå igenom bilderna nu.
Har blivit en hel del riktigt bra bilder faktiskt och efter att ha legat mitt på vägen medans han fotograferade så var det väl precis vad vi hoppades på också haha.
Vill inte ens tänka på hur många ombyten jag har gjort men det var värt det och det var grymt kul.
Känns roligt att stå framför kameran istället för bakom som omväxling.
Bjuder på en av bilderna nu i alla fall.

Hur många kommer ihåg när jag berättade om krocken?
Fick hur som helst ett svar på det som bland annat innehöll adress till en bilverkstad.
Det tackar vi för ;) Lite småkaxigt sådär men det är ju bara kul.
Sitter fortfarande här och skrattar för mig själv.
Tack för den Danny.

Sitter här med en kopp rykande hett kaffe, musiken på högsta (Great White - Once bitten, twice shy) och ska precis ge mig in på att redigera lite bilder.
Har en hel del skräp i huvudet just nu som gör det lite svårt att koncentrera sig till 100% men det ska nog gå i alla falll.

Planer inför helgen är = 0 och jag har bestämt mig för att ta det lite som det kommer.
Har en känsla av att jag inte kommer att gå sysslolös i alla fall och det är ju skönt.
Jag är trots allt en sån person som måste ha någonting atlt pilla med hela tiden för att kunna hålla mig någorlunda lugn.
Kanske skulle man kunna säga att jag har för mycket energi? Men kan man verkligen ha för mycket av det.

Bevittnade ett mycket lustigt samtal idag som började med Agneta Sjödin och slutade med Lill-Babs.
Några jag känner satt och pratade om Agneta Sjödin (som förövrigt var på framsidan av expressen för att hon känner sig förnedrad när media lägger sig i hennes lovelife? ) och hennes 8 (är det ens mycket? ) män.
Samtalet hoppar hur som helst helt plötsligt över på Lill-Babs och när hon var med i här är ditt liv.
Lill-babs och hennes 18 (?! nu börjar det väl likna något i alla fall) män!
Hon hade hur som helst kännt sig förnedrad efter programet.

B: Ja, och så blev det ett helt program om att Lill-Babs var arg.
A: Ja, det kommer jag ihåg. ett helt program bara för att hon var arg.
B: Ja, han fick ju till och med gå in och be om ursäkt...
Jag (med riktigt speakerröst, ni vet typ såndär som en cirkusdirektör har) : Och i kvällens tv-tablå: Lill-Babs är arg!

Tror helt ärligt att det skulle bli en riktigt hit i tv-sofforna. ;)

Hej på er!
Har haft otroligt mycket den senaste veckan och försöker att hinna med allting så gott det går men känner mig hela tiden så otroligt stressad och då måste jag välja bort vissa saker.
Bloggen blev tyvärr en av dessa saker, men men...

Förbereder för fullt inför bryssel i alla fall och försöker att få ordning på allting.
Är otroligt glad då jag fick jobb i tisdags. :D Flera års kämpande är äntligen över och nu ger jag mig in på nya utmaningar. :) Så otroligt kul!

Jag ville att något skulle hända och nu rullar det på i rasande fart.
Har dessutom träffat någon som gör mig så otroligt glad och som sätter ett leende på mina läppar dagligen.
Så skönt att slippa allt komplicerat som har varit och bara kunna vara sig själv, bara vara jag liksom.

Om någon har sett min motivation springa förbi någonstan så kan ni väl hojta till?
Den sågs till senast för ungefär ett halvår sedan och har sedan dess varit spårlöst försvunnen.

Videoblogg ifrån imorse. Enjoy!

God morgon på er! Solen skiner ute och dagens första kanna kaffe står och puttrar i köket medans jag sitter här och lyssnar på Just to get high med Nickelback.
Har precis kommit tillbaka hem efter att ha skjutsat ner min mamma till jobbet och snart är det dags att ge sig ut igen. Min lillebror som behöver skjuts till skolan den här gången. De ska tydligen ha någon typ av friluftsdag.
 
När jag satt i bilen på vägen tillbaka hem slog det mig att det är nu är lite mer än ett år sedan jag krockade.
Jag kommer ihåg skräcken när den andra bilen närmade sig och alla miljoner tankar som sprang igenom huvudet när jag ställde mig på bromsen och bara gled fram på isen. Jag kommer även ihåg mina första ord till mina vänner som satt med i bilen, chockad och efter att nyss ha krockat min mammas nya volvo v70: "Åh fy fan... Morsan kommer att döda mig" Detta var på dagen 3 månader efter att jag fick mitt körkort.

Olyckan var inte mitt fel, utan föraren av den andra bilen svängde ut framför mig och bröt emot svängningsregeln.
Polisen försökte ändå få mig att "erkänna" att det var jag som hade gjort fel och kört emot rött men så var inte fallet. Jag stod på mig eftersom att jag visste att jag inte hade gjort något fel och utredningen visade även detta senare.

Efteråt var jag livrädd för att köra bil, men min pappa tvingade ut mig att köra redan dagen efter.
Jag tror att det var tur, annars hade jag nog klippt mitt körkort för länge sen och tagit bussen.
I ungefär ett år, eller ja... mer exakt 11 månader hade jag en klump i magen varje gång jag satte mig i bilen.
Jag som hade älskat att köra bil innan!
Den här klumpen och oroskänslorna fanns kvar ända tills min underbara Johan såg till så att jag fick tillbaka självförtroendet helt och hållet igenom att hjälpa honom på jobbet och även igenom att låta mig köra hans bil fram och tillbaka.
Klumpen i magen försvann, jag vågade och det löste sig tillslut. Nu är det riktigt roligt att köra bil igen.

Jag skulle vilja tro att livet är lite så också. Man måste våga för att kunna ta sig framåt.
Våga satsa något och ge sig fan på att det ska gå.
Det är egentligen bara att tuta och köra så kommer du förr eller senare dit du vill, men du måste våga göra det också. Sitt inte och vänta på att livet ska börja och att saker och ting ska lösa sig av sig självt. Våga chansa! Det vinner du på i längden tror jag.
Och ifrån Nickelback låten If today was your last day:
If today was your last day tomorrow would be too late. Live it like you'd never live it twice.

Det känns efter många om och men lite bättre...
Är återigen så otroligt tacksam för alla mina underbara vänner som alltid finns där för mig.
Egentligen så har jag mer än jag någonsin kunde önska men tyvärr så är det något som saknas...
Det är otroligt hur bortskämda vi människor kan vara, vi vill alltid ha mer.

Jag lever för övrigt enligt Murphy's law. Allting som kan gå åt helvete kommer att göra det.
Tyvärr så kan vi inte skydda oss själva ifrån all skit här i livet men vi kan lära oss att hantera den på bästa sätt och jag tror att jag är en god bit på väg.
Det gäller att omge sig med de människor som får en att må bra och att utesluta de som inte gör det ur våra liv.
Ganska logiskt egentligen, varför skulle vi vilja ha människor som får oss att må dåligt i våra liv??

Har i alla fall haft ett mycket trevligt samtal nu under kvällen med någon som verkligen vet hur man sätter ett leende på mina läppar. Helt fantastiskt hur fort någonting dåligt kan förändras till det bättre.
Det blir nog bra det här ska ni se.
Ha en underbar natt!

Idag går det riktigt trögt om jag ska vara ärlig... Känner inte alls för att göra någonting...
Det är en av de där dagarna när det känns som mitt liv inte har någon som helst mening och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vet ju att det blir bättre förr eller senare men just nu så känns det väldigt långt borta...
Det finns så otroligt mycket jag vill göra men är begränsad på alla sätt och vis och just idag känns det grymt tungt.
Jag har massvis med saker som jag borde ta tag i men orkar inte riktigt...
Det känns inte riktigt som att någonting har någon mening.
Händer det inte något snart så blir jag ta mig fan galen!

... det är inte riktigt min dag idag.

Som de säger:
Ny vecka, nya tag!
Så nu jävlar kör vi på mina vänner. Ligger i diskussion med några stycken om det uppkommande projektet och jag tror att vi kan få ihop ett riktigt roligt gäng. Behövs dock några till så vi jobbar vidare med det ett tag till.
Idéerna flödar i alla fall och det går sakta men säkert framåt.

Jobbar för övrigt på lite nya texter och slåss vidare med gitarren.
Som tur är så har jag riktigt underbara vänner som hjälper mig med detta och jag tror att vi har någonting bra på gång. Nu får ni helt enkelt hålla tummarna!

Kram på er, alla underbara människor där ute! <3